Välkommen !!

Nu är jag tillbaka bakom tangentbordet och tänkte börja skriva här på bloggen igen :)

Det var så länge sedan jag skrev något, men känner nu att jag kan behöva skriva av mig lite och tänkte därför ta upp mitt bloggande igen.

Kanske är det någon där ute som fortfarande tittar in på min blogg och läser :)

Jag önskar i alla fall alla nya och gamla läsare tillbaka.....

Tänk att...

Inte våga gå ut, att ständigt vara rädd för någon. Tänk att du vill gå till en kompis men inte vågar pga att någon varit dum mot dig tidigare.

Det är något som min älskade son har brottas med nu i flera månader.
Att se rädslan i hans ögon när han hör hen utanför fönstret är obeskrivligt.

Att försöka få honom att gå ut och vara med kompisar har varit svårt.

Men vi hoppas nu att det ska bli bättre då vi nu ska flytta till ett annat område.

Vi kämpar för att du ska våga vara den du är.....

Orolig och rädd för vad det är...

Min älskade make skrämde mig rejält i helgen. Han och jag hade bestämt oss för att titta på en film och äta något gott på fredag kväll.

Vi sitter i soffan och pratar när han säger att han måste lägga sig ner en stund i soffan eftersom han fick ont i magen. Han har problem med magen sedan tidigare och kan få kraftiga magsmärtor till och från så det var inget ovanligt med det.

Jag går ut i köket och börjar göra iordning det vi ska äta och min make går på toaletten.

Efter ett tag så hör jag en kraftig smäll och tittar ut mot vardagsrummet och ser benen på min make och förstår direkt att han svimmat. När jag kommer till vardagsrummet så ligger han på mage med huvudet bara några millimeter från hörnet på tv bänken.

Jag drar försiktigt min hand över hans kind, och säger Kenneth du har svimmat. Han tittar upp och säger ja.  Jag hjälper honom till soffan där han lägger sig ner.

Jag frågar honom vad som hände och han berättar att han va på toa och kände sig yr, och skulle gå till soffan och lägga sig, sedan kom han inte ihåg något mera.

Han har lite ont på hakan och ena knät men annars mår han bra. Jag berättar för honom hur nära tv bänken han låg och hur tur han hade att han ej slog i bänken.

Både han och jag blir oroliga och funderar på vad som kan hända nästa gång och om han är själv hemma med våran son.

Hur kan man få så ont i magen så att man svimmar av ?

Hur ska jag känna mig lugn när jag jobbar, om han helt plötsligt svimmar av så där?

Det har ju hänt tidigare att han svimmat men det var flera år sedan, men det är så otäckt när han svimmar av helt plötsligt.

Nej nu måste vi kontakta vårdcentralen så att vi kan kolla upp vad som är fel.

För något måste det vara....

Film tips

Jag vill rekommendera två filmer som ni kan passa på och se nu under vintern när man känner att man bara vill ha en lugn och skön kväll framför tv.

Den första filmen Timber The treasure dog

Hunden Timber är en underbar Alaskan Husky som kommer till en familj som bor på en ranch i montana. Familjen är på väg att förlora sin ranch men Timber och barnen ge sig ut på en skattjakt för att försöka rädda ranchen.


En underbar familjefilm från 7 år.

 









Den andra filmen är Jumanji: Welcome to the jungle

Fyra ungdomar hittar ett gammalt tv-spel som dom ej hört talas om och hamnar i spelet där dom blir dom olika  karaktärerna som finns i spelet och dom inser att målet med spelet är inte att vinna utan att överleva

En spännande film från 11 år

Båda filmerna finns att hyra på SF-Anytime Jag fick möjlighet att se dessa filmer gratis via Smartson Där man kan bli testpilot för olika produkter.

Min värkande kropp..

Tänk dig att du vaknar på morgonen och du känner ett enormt tryck över ryggen (svanken) och när du sedan ska vända dig så känner du smärta och stelheten i kroppen. Du tar dig upp på benen men känner en smärta i höft, ljumske och fot. När du går så känns det som om du varit ute och sprungit i flera timmar. Efter några minuter så känner du hur stelheten försvinner och du kan röra dig bättre, men värken finns kvar.

Ofta när jag vaknar på morgonen så känner jag just det men jag vet att det går över bara jag tar mig upp.

Min största rädsla är att jag någon morgon inte tar mig upp ur sängen, att värken är så kraftig och att jag är så stel så att jag inte kan röra mig.

Men det finns dagar då jag inte känner någon värk eller stelhet och det är så himla skönt att det finns såna dagar.


Jag har varit till vårdcentralen hur många gånger som helst och blivit skickad till sjukgymnast flera gånger och gått hem med övningar att göra men inget har hjälpt.


Dom har sagt att det är nog det eller det eller kanske det, men ingen ordentlig utredning på mina besvär har gjorts.


Det känns som om dom inte tror på mig och man försöker förklara gång på gång men inget händer.
Till slut känner man att det inte är någon ide att säga något för ingen tror på det man säger.



Jag har frågat så många gånger om det kan vara psoriasis artrit eftersom jag har Psoriasis, men som vanligt vill inte min läkare lyssna på mig.


Jag har gått på samma vårdcentral det senaste året tills för några månader sedan då jag bestämde mig för att byta eftersom jag inte fick den hjälp jag behöver.


Det är det bästa jag någonsin gjort för äntligen har jag en läkare som lyssnar och ställer frågar om min värk, en läkare som bryr sig.


Äntligen har en remiss till reumatologen skickats och jag hoppas nu att jag får den hjälp jag behöver.


Äntligen kan jag se ljuset i tunneln och förhoppningsvis få en diagnos.


Jag vet att jag troligtvis alltid kommer att få ha värken men att få en diagnos skulle göra allt så mycket lättare för mig och min omgivning.


Ni som kämpar där ute med värk ge inte upp det finns hopp......


Här kan ni läsa om:  Psoriasisartrit

Livet.

Kan gå upp och ner.

Jag ska inte klaga då jag har en underbar familj och ett jobb jag trivs med, men att ofta ha värk i kroppen gör det tungt och jobbigt.

Då jag haft en vårdcentral där jag inte tycker att jag fått den hjälp jag behöver så har jag byt vårdcentral och för första gången på länge så känns det som om dom lyssnar på mig.

Att vakna på morgonen och känna sig stel och ha värk på flera ställen känns tufft, men jag lever och kämpar.

Att få veta av sjukgymnasten att jag troligtvis har atros i höger knä, fot och vänster höft är inte direkt något man vill veta, men nu är det bara att kämpa på och göra det bästa av situationen.

Värk kommer jag att få ha men jag kan lära mig att leva med det.

Att  varje morgon vakna med värk och känna sig stel är inte det roligaste, men jag lever och gör det bästa av situationen.

Jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp fast jag många gånger skulle vilja.

Att jag dessutom känner mig väldigt trött gör inte saken bättre.

Att jag dessutom börjar få ont i höger handled börjar få mig att fundera om hela min kropp kommer bli en enda stor Atros och det gör mig orolig, men 1 till värkande handled eller någon annan kropps del gör inte så stor förändring. Ont kommer jag endå att ha.

Jag kämpar jag ger inte upp....