Jag känner att jag måste skriva av mig lite...

Jag måste få rensa ur min hjärna och få ner mina tankar och funderingar. Mina bokstäver måste få formas till ord och meningar.


Kanske alla tycker att nu har hon blivit helt galen, ja då får ni tycka det, men i bland så är det så skönt att bara skriva ner saker som man funderar på.

Jag börjar fundera om det har med åldern att göra eller vad det är.

Eller så är man bara lite dyster och tycker synd om sig själv, men det måste man ju få göra ibland eller har jag helt fel.

Jag har kommit i någon tokig eller konstig period där allt känns bara jobbigt, jag funderar och tänker på framtiden och märker att jag saknar mycket.

Jag saknar ett riktigt jobb och då menar jag ett fast heltids jobb.

Jag saknar vänner, ja och då menar jag vänner som man har tappat kontakten med eller vänner som man i livet har förlorat på flera olika sätt.
Jag saknar arbetskamrater och gemenskapen som en del har på sina arbeten.

Jag bara önskar just nu att jag någon gång i livet får ett fast jobb med fast lön, men just nu känns det långt borta.

Det känns som man söker och söker men att man aldrig duger eller har turen att få det där jobbet som man så gärna vill ha.

Man jobbar dom passen man får och hoppas att dom ska ringa så man får fler timmar.
Man saknar den där vännen som man hade när man var yngre men som man tappat kontakten med.

Det gäller att vara rädd om dom få vännerna man har.
Man får inte tappa hoppet utan se framåt, och jag hoppas att det där jobbet som jag så gärna vill ha blir mitt inom en snar framtid.

Nej nu ska jag sluta att skriva ner alla funderingar och tankar om framtiden, för nu börjar innehållet i min hjärna ta slut, i alla fall på den varan.

Jag hoppas ju att min hjärna innehåller lite positiva saker som jag kan ta fram när det behövs.

Nej nu säger jag god natt alla där ute, för nu ska jag krypa upp i soffan med gubben och titta på TV en stund...// GOD NATT