För en tid sedan så kunde jag titta på min älskade dotter Amanda och känna mig ledsen för att jag visste att hon inte mådde bra.
Vissa dagar gick hon inte gå till skolan, vissa dagar gick hon dit men skolkade i stället, Amanda kände sig utanför på skolan, hon kände sig ensam och var ofta arg.
Amanda hade en vän på skolan som hon kunde vara med, en vän som betyder allt för henne en vän som alltid ställde upp en vän som fanns där när hon behövde.
En dag berättade hennes vän att hon skulle byta skola och Amanda blev då ledsen och sa till mig och Kenneth att hon inte ville gå på skolan, för då skulle hon inte ha någon att vara med hon, hon frågade oss om inte hon kunde få byta skola.
Vi funderade länge fram och tillbaka på hur vi skulle göra, vi tyckte ju att det inte var så stor mening att byta eftersom hon hade bara 1 år kvar, men Amanda ville så gärna gå på samma skola som sin bästa vän.
Efter att jag och Kenneth pratat med varandra och med Amanda så beslutade vi att hon skulle få prova den nya skolan i 1 vecka och se vad Amanda tyckte.
Efter att Amanda prova 1 dag så var hon överlycklig, och vi såg en tjej som var glad, det var inte längre samma dystra tjej.
Amanda har nu börjat på den nya skolan och trivs jätte bra, hon älskar skolan och alla klasskompisar.
Det är stor skillnad på Amanda och jag förstår inte att vi inte har gjort detta tidigare, Amandas frånvaro har minskat enormt, på förra skolan var det så illa att dom knappt kunde sätta betyg.
Amanda är oftast glad och pratar om skolan och berättar var dom gjort osv, hon gör sina läxor och längtar till skolan när det är helg.
Att en tjej som går i 9:an kan längta efter skolan när det är helg det är helt underbart, och att hon har kompisar och inte känner sig utanför.
Tänk att hon orkade kämpa när allt var så tungt och att hon idag går i en skola som hon älskar och att hon längtar till skolan när det är helg, jag är så stolt över Amanda och jag vet nu att hon kommer att gå ur 9:an med ett leende på läpparna.
Jag kan bara säga att vi tog rätt beslut och att jag är så stolt över dig Amanda....
Vissa dagar gick hon inte gå till skolan, vissa dagar gick hon dit men skolkade i stället, Amanda kände sig utanför på skolan, hon kände sig ensam och var ofta arg.
Amanda hade en vän på skolan som hon kunde vara med, en vän som betyder allt för henne en vän som alltid ställde upp en vän som fanns där när hon behövde.
En dag berättade hennes vän att hon skulle byta skola och Amanda blev då ledsen och sa till mig och Kenneth att hon inte ville gå på skolan, för då skulle hon inte ha någon att vara med hon, hon frågade oss om inte hon kunde få byta skola.
Vi funderade länge fram och tillbaka på hur vi skulle göra, vi tyckte ju att det inte var så stor mening att byta eftersom hon hade bara 1 år kvar, men Amanda ville så gärna gå på samma skola som sin bästa vän.
Efter att jag och Kenneth pratat med varandra och med Amanda så beslutade vi att hon skulle få prova den nya skolan i 1 vecka och se vad Amanda tyckte.
Efter att Amanda prova 1 dag så var hon överlycklig, och vi såg en tjej som var glad, det var inte längre samma dystra tjej.
Amanda har nu börjat på den nya skolan och trivs jätte bra, hon älskar skolan och alla klasskompisar.
Det är stor skillnad på Amanda och jag förstår inte att vi inte har gjort detta tidigare, Amandas frånvaro har minskat enormt, på förra skolan var det så illa att dom knappt kunde sätta betyg.
Amanda är oftast glad och pratar om skolan och berättar var dom gjort osv, hon gör sina läxor och längtar till skolan när det är helg.
Att en tjej som går i 9:an kan längta efter skolan när det är helg det är helt underbart, och att hon har kompisar och inte känner sig utanför.
Tänk att hon orkade kämpa när allt var så tungt och att hon idag går i en skola som hon älskar och att hon längtar till skolan när det är helg, jag är så stolt över Amanda och jag vet nu att hon kommer att gå ur 9:an med ett leende på läpparna.
Jag kan bara säga att vi tog rätt beslut och att jag är så stolt över dig Amanda....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar