Trotsåldern....

Om jag kunde slita av mig håret så hade jag nog gjort det för länge sedan. 

Linus har tydligen kommit in i någon trotsålder och jag blir tokig känns det som.

Det är tur att jag vet att det brukar gå över efter ett tag, eller gör det verkligen det? Jag börjar nästan tvivla på det.

Han är stor i mun lyssnar inte och skriker men samtidigt noga med vad vi säger och gör och rättar oss om vi gör något fel, så här gäller det att tänka efter innan man gör något.

Han är otrolig nyfiken och lyssnar helatiden på vad folk pratar om.

Det är som dom säger ”Små barn har stora öron” här gäller det att tänka sig för hela tiden för om inte Linus får veta vad vi säger så skriker han, svär och är allmänt otrevlig.

För som Linus säger

”Jag har rätt att få veta, annars kan ni vara tyst”

Linus tror att han alltid har rätt och det lärarna på skolan säger är rätt. 

Mycket av det vi säger är fel och om vi inte förklarar på rätt sätt så blir Linus arg.

Jag hoppas att den här trotsåldern går över fort annars kommer jag att bli tokig.