fredag, november 18

Operation

Då har man varit på operation och tagit bort en liten knöl på vänstra stämbandet och jag har så in i hel***e ont och känner mig fortfarande slut i kroppen. Nu väntar en vecka av ovisshet innan jag får svar på proverna, det jobbigaste är att dom närmaste som min make och barn verkar inte bry sig min pappa och mamma frågar heltiden hur jag mår om allt är bra osv, men min make frågade hur jag mådde efter mitt första besök hos läkaren sedan verkar han inte bry sig eller de kanske han gör men säger inget eller visar det inte för mig och det gäller även mina vuxna barn . Kanske dom är i chock eller inte vet vad dom ska säga eller höra. Fast just nu känner jag att jag skylle behöva höra dom säga något eller fråga hur jag mår för just nu är det jobbigast det är nu jag väntar på svaret och kanske är det värsta svaret jag varit med om i hela mitt liv. Kanske det är cancer och vad händer då kommer jag tappa rösten eller vad?
Jag har så in i hel***e ont men vill inte klaga och jag vill ha En famn där jag kan gråta ut och inte min  mammas eller pappas famn utan min älskade makes famn eller en god väns famn. Bara det är en varm famn där jag kan känna mig trygg och säker där jag kan prata om mina innersta tankar.

Inga kommentarer: