Tiden som gått.

Jag har funderat mycket över allt som hänt det senaste 1 ½ åren som gått.

Allt började med att jag märkte att jag varit hes en längre tid och fick då en tid till vårdcentralen som skickade mig vidare till öron näsa hals och där konstaterade dom att jag hade en knöl på höger stämband och att det fans risk för att det kunde vara cancer. Fick sedan vänta i 2 veckor på operation för att ta bort knölen 2 veckor i ovisshet. Efter operationen så fick jag vila rösten i 14 dagar och vänta ytligare 1-2 veckor på provsvaret av knölen. Det visade sig att det inte var någon cancer och allt kändes som en stor lättnad.

Allt kändes bra och allt var toppen tills nästa upptäckt, jag hittade en knöl på höger knä. Jag var till vårdcentralen och dom skickade mig vidare till röntgen och det visade inget, sen blev jag skickad till ultraljud och då visade det sig att det var ledvätska som runnit ut från knä och därför hade jag fått knölen.

Efter det så började jag få värk i knät. Jag hade även haft värk i vänster höft till och från en längre tid men nu hade värken blivit värre så jag kontaktade vårdcentralen och fick komma dit och blev då skickad till sjukgymnasten som konstaterade att jag fått artros i höger knä och vänster höft.

Det var bara att gilla läget och börja gå till sjukgymnasten och få olika övningar att göra, men efter ett tag så kände jag en konstig värk i ryggen och fick då veta av sjukgymnasten att jag hade en närv påverkan från höften upp i ryggen, så nu fick jag inte göra alla uppgifter som jag fått av sjukgymnasten utan fick bara göra dom som ej gjorde ont i ryggen.


Artrosen är ju något jag kommer få leva med och vissa dagar känns det bra och vissa dagar värker det i både knä och höft. Men det är något jag får leva med.

När jag börjar bli van med värken och allt så börjar jag fundera över min hosta som jag haft i flera veckor och flera av mina arbetskamrater börjar reagera på att jag ständigt hostar så börjar jag inse att hostan har jag haft sedan jag börjat jobba på mitt nya jobb och jag började där i februari och jag börjar snabbt inse att jag måste besöka läkaren.

 Jag trodde att allt elände skulle vara över men nej ännu en sak att utreda.

Jag blev nu skickad på lungröntgen och det visade ingenting men hostan fans kvar. Min läkare skrev ut kortison tabletter som jag skulle prova i 5 dagar.
Efter 2 dagar så märkte jag stor förändring och jag slutade hosta, det var en stor skillnad.
Jag pratade med min läkare och efter 5 dagar var hostan borta helt och han skrev ut kortisonspray. Läkare sa till mig att det är Astma eller KoL så nu väntar jag bara på att få göra en spirometri.
Jag håller alla tummar och tår på att det inte är KoL.

Allt har nu känts bra i flera veckor tills för bara 1 vecka sedan då jag började få ont i höger fot, ja jag håller på bli tokig det är den ena saken efter den andra och det verkar aldrig ta slut.

Jag får en enorm smärta i höger fot så kraftig värk att jag knappt kan stödja mig på foten, det är tur att jag inte har värken hela tiden utan den kommer och går. Jag har varit till läkaren som tror att jag felbelastat foten och jag har nu fått en tid till sjukgymnasten så hoppas hon kan hjälpa mig på något vis.

Jag har kämpat mig igenom varje hinder både dom stora och dom små.
Jag börjar bli trött på allt elände och önskar att det någon gång ska ta slut. Jag vill ju leva som vanligt och slippa besöka vårdcentralen hela tiden.

Det känns som om jag bara väntar på att nästa sak ska hända och börjar bli trött på det, men livet går vidare och jag ska kämpa mig igenom varje hinder på vägen..